Nedanstående utdrag om händelserna under 'Operation Kaminaville' nyårshelgen 1962-1963 har jag hämtat

ur nr 9 av "Djungel-Telegrafen" (utgivningsdag 7 januari 1963).

Jag har sedan kompletterat textutdraget med ett urval av mina foton som jag tog under de aktuella dagarna.

Vill du se viss bild i större format, klicka på aktuell bild som då visas i 'nytt fönster'!

 

Falsterbo 2010-08-21, Bengt Lundberg

 

Utskrift?

Klicka här!

 

OPERATION KAMINAVILLE NYÅRSHELGEN 1962-1963

I det stora skede som just nu pågår eller kanske, när dessa rader läses, har pågått i Katanga, har svenska bataljonen på ett alldeles utmärkt sätt medverkat. Efter de inledande stridigheterna mellan katangesiska gendarmeriet och FN-trupp i Elisabethville i julhelgen, förstod alla att fortsättning skulle följa och inte bara begränsat till Eville-zonen. Så blev också fallet. FN-trupp rensade upp i och omkring Eville och startade en offensiv mot närmast Jadotville.

 

Dagen före nyårsafton blev det Kamina-garnisonens tur. Målet var närmast att ta staden Kaminaville sydväst om basen. Den 30 december fick Ghana-bataljonen order om att ta det första anfallsmålet, byn Lukoka, belägen cirka 12 rakt västerut från Kamina-basen. Dessförinnan måste byn Mwitobve forceras.

30/12 1962

Den ghanastyrka som skulle utföra anfallet förstärktes med en grg-omgång ur svenska bataljonen under befäl av kapten Stig Stenberg (Falun) 2. Komp. Efter en tveksam ghanainledning men efter ett resolut ingripande av kapten Stenberg, togs Mwitobve och Lukoka planenligt.


Den uppgjorda planen var därefter, att Kaminaville skulle tagas av svenska bataljonen. Tredje kompaniet förstärkt med två 12 cm GRK skulle anfalla staden söderifrån efter en kringgående omfattning, andra kompaniet skulle anfalla längs stora vägen från Kamina till Kaminaville medan första kompaniet skulle bilda reserv i Bas 2 Kalunga. Det låter ju hur enkelt som helst detta. Men besvärligheter skulle det bli.

Djungel-Telegrafen vill kortfattat och schematiskt berätta litet om hur de sista dagarna på år 1962 och de första dagarna på det nya året gestaltade sig för den svenska bataljonen. För att få en någorlunda klar bild av hela händelseförloppet är vi tvungna att dela upp det hela i avsnitt, då företaget ingångsattes på olika tidpunkter av olika förband ur den svenska bataljonen.

 

Tilläggas kan också att de båda andra bataljonerna i Kamina-garnisonen, Ghana Bn och Congolese Bn, från och med nyårsafton hade mycket sekundära uppgifter i sammanhanget.

Tredje kompaniet under befäl av major Nils Andén (Kristianstad), startade redan tidigt på morgonen den 30 december sin anmarsch mot Kaminaville.

 

Marschen gick rakt söderut och målet för första etappen var byn Kiavie. Byn skulle tas och två järnvägsbroar och en landsvägsbro, samtliga broar över floden Lovoi, skulle säkras och förberedas för sprängning.

 

Färden mot Kiavie blev en mardröm för kompaniet. Marschen gick med kp-bilar, lastbilar och dessutom ett antal lätta fordon.

 

Vägarna var i det närmaste obefintliga och terrängen var genom de ihärdiga regnen sank och sumpig. Det skulle behöva skrivas en särskild historia om tredje kompaniets kamp mot naturen under detta årets näst sista dag. Man baxade, man grävde, man byggde nya vägar, man svor och svettades – men man avancerade meter för meter. Samtidigt var full stridberedskap anbefalld – och nödvändig.

 

På eftermiddagen var emellertid uppgiften löst. Kompaniet satt på järnvägsstationen i Kiavie, de tre broarna var säkrade och man fick en stunds välbehövlig vila. Några stridshandlingar hade inte förekommit under den besvärliga dagen och Kiavie hade tagits utan stridskänning med gendarmeriet.

 

Bataljonschefen överstelöjtnant Bengt Fredman (Härnösand) hade följt kompaniet, men återvände på aftonen i helikopter till basen.

Tidigt nästa morgon anträddes den fortsatta marschen mot Kaminaville. Men här lämnar vi tredje kompaniet för ett tag.

 

Vi förflyttar oss till andra kompaniet tidigt på nyårsaftonens morgon. Revelj kl 0400, utspisning och ordergivning – Kaminaville skulle tas.

 

Vi sammanställer ur kompaniets krigsdagbok:

05.20

Order om anmarsch! De bemannade KP-bilarna och last-bilarna sätter sig i rörelse.

 

Man kan ana gryningen och ljuset gör pojkarnas ansikten blekare än vad de i verkligheten är.

 

Basgränsen vid Kaminaville-barriären passeras.

 

Posteringens ghanasoldater sätter tummen i vädret och önskar lycka till.

06.00

Den under gårdagen tagna byn Mwitombve passeras. Allt är tyst och lugnt. Färden går vidare och hitom den tagna byn Lukoka tar man av på en väg som i sydvästlig riktning går rätt mot Kaminaville.

06.20

Ett öronbedövande brak bryter tystnaden. Man har fått stridskänning med gendarmeriet. Man är cirka två kilometer från Kaminaville.

 

Den fientliga elden utgörs av handeldvapen och 8 cm GRK. Nedslagen från grk-elden är mycket nära, från två kp-bilar i täten närmare än 20 meter.

 

Kompaniet gör halt avsittning och gruppering!

 

Den fientliga elden fortsätter och kompanichefen, major Sture Fagerström (Karlstad) ger order om tillbakaryckning 500 meter för att få kompaniet ur gendarmernas grk-eldläge.

 

Efter tillbakaryckningen grupperar sig kompaniet för försvar.

 

Fiendens eld fortsätter men mattas efter hand.

Klockan har hunnit bli när 07.00 och major Fagerström är beredd att ge order om fortsatt framryckning. I det läget lämnar vi andra kompaniet.


Hela operationen mot Kaminaville har planlagts av den svenske bataljonschefen, överstelöjtnant Bengt Fredman. Bataljonschefen ämnar vid en viss tidpunkt på nyårsafton personligen överta ledningen av anfallsföretaget. Bataljonschefen med stab befinner sig sedan klockan 04.30 på sin expedition i EPA-huset, beredd att avgå mot Kaminaville.


Klockan 05.50 äntrar överstelöjtnant Fredman sin kp-bil och ger marschorder. I kolonnen ingår också två tunga GRK, sambandsorgan, hundgruppen m.m. Det går snabbt undan.

Klockan 06.12 gör man halt ute i Bas2 Kalunga, där ett 60-tal kongolesiska militärpoliser under norskt och svensk befäl ansluter.

 

Klockan 07.05 får kolonnen kontakt med andra kompaniets bakre delar, cirka tre kilometer hitom Kaminaville. Bataljonschefen övertar befälet över den nu församlade anfallsstyrkan. Under tiden har 1. komp grupperat sig som reservstyrka.

 

Fortfarande eldgivning mellan gendarmeriet och andra kompaniets främsta delar.

 

Vi övergår att sammanställa händelserna ur bataljonschefens krigsdagbok:

07.25

Meddelande från 3. komp om att kompaniet genom terrängsvårigheter blivit fördröjd med sin avmarsch från Kiavie mot Kaminaville

07.30

Batch beordrar fram en stridspatrull ur 2. Komp.

 

07.35

Ökad fientlig eld mot stridspatrullen. Fientlig grk-eld mot bilkolonnen på landsvägen.

Under tiden har eget GRK gått i ställning.

07.38

Batch beordrar tre lag grk (12 cm) mot en dunge i terrängen framför varifrån den väsentligaste fientliga elden utgår.

Fienden fortsätter att skjuta med grk, men granaterna slår nu ned i terrängen framför den anfallande svenska styrkan.

 

Bataljonens GRK beordras skjuta bort gendarmeriets grk.

Ordern effektueras omgående och gendarmeriets tunga vapen slås effektivt ut. Dess saga är all…

07.55

Slutanfallet mot staden sätts igång.

 

Bataljonen anfaller med kp-bilar – Batch i första bilen – och pansarbilar (tidigare erövrade från gendarmeriet), understött av 12 cm GRK.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Trots häftig fientlig finkalibrig eld går framryckningen utan längre stopp.

08.47

Inryckningen i själva staden börjar. Truppen sitter av kp-bilarna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Man kan iakttaga tydliga tecken på panikartad flykt av gendarmeriet.

Sårade gendarmer har lämnats kvar, vilka tas om hand av svenska sjukvårdare.

Flyende gendarmer springer planlöst omkring på tvärgator.

08.53

J-29 ur F22 sveper fram på låg höjd av staden, utan att avge eld.

J-29 ligger kvar över staden medan svenskarna sakta men säkert avancerar fram längs huvudgatan.

09.02

Nåddes Kaminavilles centrum, torget.

Anfallsstyrkan grupperas för försvar runt torget.

Stridspatruller utgår längs gator från torget och rensar kvarter efter kvarter.

Fångar ur gendarmeriet tas.

Stadens centrum säkras definitivt av anfallsstyrkan.

09.45

Anländer 1. Komp (reservstyrkan) under befäl av major Carl-Gustav Holm (Uddevalla).

Med kompaniet följer också Chief Sector C Överste Olle Hederén (Stockholm) och civile administratören på Kaminabasen, holländaren Postma, vilka omedelbart söker kontakt med stadens civila administration.

 

Gendarmeriet har under tiden samlats för reorganisation i den stora gendarmericamp som ligger i sydöstra utkanten av Kaminaville.

Ytterligare en gendarmeriecamp (Kasongo Niembos) finns längre söderut.

09.55

Ur 1. Komp beordras spaning mot den närmast belägna gendarmericampen.

 

Eget GRK grupperas sydväst torget (bakom ett monument ”till de stupades minne).

 

Anfallsplaner mot de bägge gendarmericamperna läggs upp.

 

10.20

Samtliga vita i staden har samlats i ett sjukhus och Batch beger sig dit och uppmanar dem att stanna där tills alla stridshandlingar är avslutade. Samtidigt garanterar överstelöjtnant Fredman de vita full säkerhet på den plats där de befinner sig.

10.40

Ordergivning. Gendarmericamperna skall tagas. 1. komp främsta anfallsstyrka.

11.10

Anfallet igångsättes från torget. Ingen skottlossning. Allt är tyst och stilla.

 

Nära campen uppmanas eventuella försvarare av tolkar med högtalaranläggningar att lägga ned vapnen och ge sig utan strid.

 

11.45

Campen tages utan strid.

 Förläggningar och andra utrymmen undersöks varvid konstateras att gendarmernas flykt därifrån varit mycket hastig och panikartad.

 

Mat står kvar på borden, en elektrisk spis har inte hunnit slås av under kastruller och grytor och mängder av varierande föremål har lämnats kvar.

11.55

3. komp anländer till Kaminaville söderifrån. Kompaniet har utsatts för eld av från Kaminaville tillbakaryckande gendarmeri strax utanför stadsgränsen.

13.00

Ordergivning för tagande av den andra gendarmeri-campen. 2. komp främsta anfallsstyrka.

 

3. komp grupperas i den erövrade campen.

 

 

 

 

13.10

Anfallet igångsättes.

13.45

Camp nr två tagen utan strid. Även här kan tecken på hastig flykt iakttagas.

Bataljonens uppgift på nyårsaftonen är slutförd. Staden Kaminaville är i FN:s händer. Den blå fanan vajar över staden.

Långsamt återtar staden sitt naturliga utseende. Befolkningen börjar komma fram.

Stadens styresmän förhandlar med FN-ledningen om den fortsatta verksamheten.

Kongoles-polis med FN-enblem säkrar med stark hand ordningen på gator och torg.

Patruller i vita kp-bilar rullar sakta genom gator och längs vägar runt staden och har läget helt i sin hand.

Bataljon XVIII:s första hela stridsdag är slut!

 

Ja, kanske inte riktigt. På eftermiddagen gjordes en styrkedemonstration i de inföddas största stadsdel, väster om Kaminavilles centrum.

Stadsdelen hade under striderna med avsikt varit avskärmad, och nu ville man visa vad FN-truppen hade att komma med.

Sju kp-bilar och två pansarbilar, samtliga fyllda med trupp och med överstelöjtnant Bengt Fredman stående i tornet på den första bilen, körde runt i stadsdelen.

 

Tolkar med högtalare försäkrade under färden att FN kommit för att skydda dem och att de inte behövde ha någonting att frukta.

Styrkedemonstrationen blev ett enda stort triumftåg. Den 20.000-hövdade svarta skaran hurrade och klappade händer, ropade ”gott nytt år” åt svenskarna och alla gav utlopp åt sin glädje.

En välförtjänt och fullt värdig avslutning på den dramatiska dagen – år 1962:s sista dag...

Marqueur

Några från GRK-pluton XVIII K av alla de som var med om "Operation Kaminaville":  

Bengt Inghammar, Rolf "Stigtomta" Karlsson, Bengt Lundberg, Bo Söderlund m fl.  

 

Foto och redigering 2010-08-21, Bengt Lundberg, eldledare GRK XVIII K